Dopet
Den sjunde december var dagen då jag skulle bli kristen!
På morgonen for vi iväg till simhallen som vanligt för babysim, men utanför träffade vi Livia och Pernilla och de sa att babysimmet var inställt, så vi for hem igen. Mamma och pappa tog svängen om lägenheten och städade det sista. Jag sov gott.

Klockan 14 åte vi till kyrkan. Det var alldeles nersläckt och låst. Efter ett tag kom de dock och öppnade till oss. De sa att vår präst, John, säkert skulle vara lite sen eftersom han hade haft gudsjänst på sjukhuset. Han kom fem i halv och då hade vi fått lov att ta emot gästerna..

Han frågade då vart vaktmästaren var, mamma sa att det visste hon inte, för de som var här när vi kom gick strax efter att vi kommit. Til slut kom även kyrkvaktmästaren (hon hade trott att dopet var klockan tre) och det hela kunde börja.

Ceremonin gick bra. Linnea hällde upp vatten i dopfunten, och Anton och Emma torkade mitt huvud efter att prästen blött ner det. Anton och Emma började jaga varandra där framme och det tog fokus från moster Tina, som är min gudmor, men hon klarade av att hålla både mig och de två andra i schack.
Mammas kusin Lisa sjöng så fint för mig så mamma grät en lite tår. Tack Lisa!
Tina läste dessutom en dikt som hon också grät lite över, mamma är sååå känslig.

På det stora hela tyckte jag det var en intressant tillställning och det var kul att titta på alla som satt i bänkarna, jag var inte alls ledsen eller gnällig. Det värsta var väl när jag började äta på den fina gamla dopklänningen :)