Jaaa!

Jag klarade det!! Jag sprang hela Göteborgsvarvet! Eller nej...jag sprang inte alls hela. Jag gick ganska ofta korta träckor, för jag hade ont ont i mitt knä. Men smärtan var inte värre än att jag kunde spurta rejält på slutet. Jag sprang dessutom snabbare än vad jag trodde jag skulle kunna göra innan jag fick ont i knät.

Hela loppet var en njutning, jag sprang i ett lugnt tempo och kunde njuta av alla som hejade och spelade längs vägen. Så roligt!

passfoton

Små trädgårdsmästare

I societetsparken

Ljuvliga dagar..för den som är ledig

det är inte utan att det känns lite tungt att gå till jobbet när det är så galet fint väder ute. fast å andra sidan har ju jag ett arbete som låter mig vara ute mycket, så jag ska väl inte klaga. Fast en tråkig sak är att jag missar många roliga utflyktsdagar i solens sken. I måndag var 3-5 på Påskbergsvallen, då fick jag stanna hemma på´skolan och rätta nationella prov. På torsdag är det dags för F-2 att åka dit...och jag stannar på skolan och rättar prov. Men oj så skönt att få tid till att göra detta!! Sen är det bara utvecklingssamtalen kvar som betungande uppgift denna termin. Och då är ju utvecklingssamtalen i sig inget problem, det tråkiga är tiden de tar.

När jag kommer hem på dagarna kommer Sven springande och slänger sig runt halsen...och det är ju sååå mysigt. Idag höll Johan på att fixa mat nä rjag kom hem... så jag satte mig i trädgården och bara satt där med Sven och Klara. Väldigt skönt.

På spaning

Torgfynd

När vi ändå. Var på torget passade jag på att köpa skor till Sven och Klara. Det var välbehövligt- framförallt till Klara som har ett par gympaskor och ett par stövlar. Skorna blir våta allt som oftast och ibland (typ idag) känns det inte helt rätt med stövlar

Vårpromenad

Idag har vi varit på torget och sålt kläder. Det var skoj...mest tack vare att vi var fyra personer som gjorde det tillsammans.
Nu är jag och barnen vid påskbergsdammen och myser, tittat på blommor och lyssnar när de sjunger lajlajlaj på vallen

Hundar

Sven är rädd för hundar, Sven har varit VÄLDIGT rädd för hundar. Hel kroppen stelnar till och om de kommer nära får han fullständig panik. Nu är det ju så lyckosamt att grannarna år två håll har hund och det är dessutom lugna fina hundar. Dessutom är det så käckst så lillasyster är inte det minsta rädd. Hon går därför fram till staketet och klappar grannhundarna med stor iver och då hänger Sven på. Igår gick han fram till staketet och lekte med Tess alldeles själv. Okej, han är nog väl medveten om att det är ett staket emellan, och han skulle inte gå fram om staketet inte var där. Men ändå- det är stora framsteg som vi gläds åt. Jippie!

Nu ska jag äta frukost för att sen i en flygande fläng ta mig till Ankarskolan, där dagen bjuder på en lektion skapelseberättelse (idag är det vikingarna som ska få ge sin syn på hur det hela gick till) en dos fredagsfika. En slurk musik och lite i film i form av "Från A till Ö" (hedvig och Helge) det är en skön och tervlig dag, men lite stressig.

En liten grävmaskinist

Hon har kämpat, hon har slitit hon har gråtit och skrikit. Och nu kan hon faktsikt använda grävmaskinen i sandlådan. Hon är lite envis den lilla tjejen.

Själv har jag kämpat idag med ett pass dance aerobic. Sist jag gick var jag grvid med Sven..då var jag inne på det här med aerobic. Det är jag inte nu...och det märktes. Jag hängde faktisktn inte med alls. Jag fick dyka in i styrkelokalen efteråt och köra en haltimme där för att få upp flåset lite

Att prata

att höra barnen prata är ju en fröjd. Det är fascinerande attt höra hur talet utvecklas nästan från dag till dag. Då tänker jag nog mest på Sven som man märker få ett mognare och mer nyanserat tal. Han talar i hela-korrekta-  meningar, och kan använda sig av synonymer.

Med Klaras tal börjar det också hända saker. fast i ett långsammare tempo. Hon  har nämligen lärt sig säga pappa, och det går hon runt och säger mest hela dagarna. Mamma har vi hört någon enstaka gång, men det har mest varit tur. annars säger hon "där", och "Tack" och "den". men hon är väldigt tydlig mecd vad hon vill med sina få ord

Magsjuka igen

För några veckor sen hade Jhan och jag magsjuka, och inatt var det dags igen... denna gång var det Svens tur. Han är så pigg och glad mellan kräkningarna, och under tiden han kräks gråter han och saäger "Mamma, jag är jätte, jättesjuk" Stackars lille pojk. Vi var uppe hela natten, och somnade inte förrän vid fem. Klockan tjugo över sju vaknade jag av Klara, och då var det bara att gå upp och sanera huset innan jag åkte till jobbet. det är tur att man har så kul på jobbet att man fixar det utan att har sovit.

Matteföreläsning

Ikväll var jag på en matteföreläsning, om barn med svårigheter i matematik. Den var väldigt intressant och jag fick en massa tankar om hur jag vill arbeta.

Nu är det verkligen dags för sängen, för jag är fortfarande lite trött efter helgens övningar- fruhippa för Madde vilket jag kommer lägga in bilder från, vilken dag som helt.

Tills vidare får ni nöja er med lite foton på barnen Knilsson

Like mother like daughter