att höra barnen prata är ju en fröjd. Det är fascinerande attt höra hur talet utvecklas nästan från dag till dag. Då tänker jag nog mest på Sven som man märker få ett mognare och mer nyanserat tal. Han talar i hela-korrekta- meningar, och kan använda sig av synonymer.
Med Klaras tal börjar det också hända saker. fast i ett långsammare tempo. Hon har nämligen lärt sig säga pappa, och det går hon runt och säger mest hela dagarna. Mamma har vi hört någon enstaka gång, men det har mest varit tur. annars säger hon "där", och "Tack" och "den". men hon är väldigt tydlig mecd vad hon vill med sina få ord
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar