Idag har vi varit på BVC igen, med Klara denna gång. Kan tala om att för Sven gjorde det ingen skillnad. I väntrummet var en glad som en sol och tyckte livet var toppen eftersom de har så mycket fina legobitar att bygga med där. Lisbeth kom och hämtade och eftersom han fick ta med lego var det jättekul MEN när vi kom till undersökningsrummet tvärvägrade han och gallskrek. Vi fick byta rum och då gick det lite bättre, men så fort Klara gnällde lite brast det för honom igen.
Egentligen skulle vi bokat tid för vaccinering av Sven idag, men Lisbeth tyckte vi kunde vänta lite med den- det tyckte jag också.
Klara var iallafall helt obrydd om uppståndelsen runt henne och visade sig från sitt soligaste humör. Hon log mot Lisbeth massor av gånger och följde så fint med blicken.
Så här har hon gått upp i vikt hittills:
0dagar : 3895g
3 dagar: 3800g
11 dagar: 4135g
17 dagar. 4535g
1månad: 5045g
Idag mätte hon även längden för första gången sen hon föddes och hon är nu hela 55cm lång- stora tjejen!
26 februari 2010
23 februari 2010
En härlig dag
Idag har solgen lyst på oss nästan hela dagen (såklart kom det en massa snö först- innan solen kom fram) och det är inte klokt så gott det gör för humöret!
Vi hade en underbar förmiddag, farmor var här och sällskapade så Sven och hon tog en pulkatur och jag skottade lite (Klara sov) Solen sken och det var helt ljuvligt!
Sen blev det en tur till mormor och morfar som passade Linnea och Anton-
på eftermiddagen tog vi en promenad till farmor som bjöd på hembakta semlor. Promenaden blev ett riktigt träningspass, med tanke på dubbelvagn och mycket snö. Men jag måste ändå säga att jag är imponerad hur bra det går att ta sig fram. Dels plogas det bra, dels är vagnen lättkörd.
Dagens lyxigaste: Vi fick med oss en form med mat hem från farmor, så vi behövde inte laga någon kvällsmat. Tack!
Vi hade en underbar förmiddag, farmor var här och sällskapade så Sven och hon tog en pulkatur och jag skottade lite (Klara sov) Solen sken och det var helt ljuvligt!
Sen blev det en tur till mormor och morfar som passade Linnea och Anton-
på eftermiddagen tog vi en promenad till farmor som bjöd på hembakta semlor. Promenaden blev ett riktigt träningspass, med tanke på dubbelvagn och mycket snö. Men jag måste ändå säga att jag är imponerad hur bra det går att ta sig fram. Dels plogas det bra, dels är vagnen lättkörd.
Dagens lyxigaste: Vi fick med oss en form med mat hem från farmor, så vi behövde inte laga någon kvällsmat. Tack!
20 februari 2010
Finbilen
Vi har ju en bil som är finbilen, dvs den bil vi bara använder vid lite finare tillfällen. Så här ser den ut nu...
¨Renovering av stugan
Mammas och pappas stuga håller på och renoveras, här kommer lite nya bilder
Fint va?
19 februari 2010
På begäran...
...lite bilder på Klara...
nu sitter jag och dricker amningste med förhoppning om att mjölkmängden ska öka, Klara verkar inte tycka jag har riktigt tillräckligt.
Pappagruppen
Idag kom Svens kompis Emmy förbi med sin pappa. Vi gick ut allesammans och åkte lite pulka.
18 februari 2010
1½ -årskontroll
Igår var Johan och Sven och gav spruta nummer två mot svininfluensan. Idag skulle vi till samma ställe för ett- och-ett-halvtårskontroll. Sven hade tydligen starka minnnen av gårdagen för direkt när vi kom in genom dörren började han backa ut igen. Han tyckte det var VÄLDIGT obehagligt när doktorn klämde och kände på honom. Paniken lös i ögonen på honom, och skreks ut i luften. Ett väldigt normalt 18.månadersbarn sa de. Jag tror bara de var snälla mot oss.
Nåja, han vägde exakt var normalbarnet gör vid 18månader och var exakt så lång. (12kg och 87(?) cm)
Klara var vi och vägde häromdagen hon vägde då 4,4kg
Nåja, han vägde exakt var normalbarnet gör vid 18månader och var exakt så lång. (12kg och 87(?) cm)
Klara var vi och vägde häromdagen hon vägde då 4,4kg
14 februari 2010
En härlig eftermiddag
13 februari 2010
Här sitter vi, Klara och jag. Sven sover sen länge och Johan roar sig troligen som bäst i Sälen med jobbarkompisarna. nu har jag i några dagar provat på livet som ensamstående- och det är inte min grej. Trots god hjälp av mamma, pappa, Tina, och Johans mamma och pappa har det varit lite småjobbiga dagar. Sven har inte varit helt nöjd- väldigt mammig och haft allmänt lätt till tårar. Idag fick han syn på en karl i svarta kläder (vilket Johan har när han är ute) han började gråta och pekade och sa pappa. Då var inte tårarna långt bort för min del. Snyft!
Nu ska Klara och jag se på lite skidskytte (nåja, jag iallafall- Klara kommer nog käka lite)
12 februari 2010
Dagens fnissattack...
... fick jag när Tina alias Supermum skulle byta en Klarabajsblöja
Maria: - Underlägget i skötväskan sitter där
Tina: Nej, strunt i det, vi har så mycket chokladfläckar i soffan ändå
M: Jaja, akta bara så hon inte bajsar
T. Bajsar, varför skulle hon det? (hon har ju precis gjort det)
M: Små bebisar gör det
Klara sprutar bajs över soffan
T: Åh nej, min soffa
Med tanke på hur fnittrigt det blev efteråt kan man bara konstatera att kiss- och bajshumorn inte går över med åldern.
Maria: - Underlägget i skötväskan sitter där
Tina: Nej, strunt i det, vi har så mycket chokladfläckar i soffan ändå
M: Jaja, akta bara så hon inte bajsar
T. Bajsar, varför skulle hon det? (hon har ju precis gjort det)
M: Små bebisar gör det
Klara sprutar bajs över soffan
T: Åh nej, min soffa
Med tanke på hur fnittrigt det blev efteråt kan man bara konstatera att kiss- och bajshumorn inte går över med åldern.
11 februari 2010
När lillan kom til jorden
Klockan 04.00 den 28/1
Jag vaknar känner att jag har sammandragningar, men det gör inte alls ont. Jag besöker toaletten och tar en runda i huset. Ute i vardagsrummet hajar jag till. Det är helt blått ute. Snön som föll igår ligger helt orörd på grösmattan och gnistrar i månljuset. Det är så vackert, så jag tar fram videokameran för att försöka fånga det hela, men det lyckas inte alls. Någon gång nu känner jag att sammandragningarna faktiskt gör lite ont och att de kommer väldigt regelbundet. Jag börjar ta tid och det är ganska exakt sex minuter mellan varje. Jag lajar lite framför datorn.
klockan 06.00
Det är dags för dagen att ta sin början och jag börjar fixa fukost. Jag går in och väcker Johan som kommer upp och njuter av värmefilt, yoghurt och tv4Halland. Jag berättar att jag har värkar men att det säkert inte är någon fara. Vi diskuterar huruvida jag ska ställa in stickcafét som ska vara hemma hos oss på kvällen. Vi kommer fram till att det är bäst att ställa in.
Johan åker till jobbet och Sven kommer upp. Vi myser i soffan en stund innan han får sätta sig i spjälsängen för en stunds lek medans jag plockar, tvättar och duschar. Kors så skönt det var att duscha!
Vi sätter oss och äter frukost och jag börjar ringa och skicka sms för att ställa in diverse aktiviteter under dagen. Kicki som skulle komma och fika var den enda som inte fick något sms, så hon dök upp vid tiotiden. Det var skönt med lite sällskap tyckte jag.
Strax innan hon kom var det ungefär fyra minuter mellan värarna. (det var lite svårt att hålla koll eftersom jag hela tiden lekt med, klädde, bytte på Sven) Jag kände då att det var läge att ringa och kolla så Johan inte var kvar ute i Valinge och tapetserade. Inget svar!! Jag ägnade en stund åt att fundera på hur jag skulle lösa detta. Jag kom fram till att det fick lösa sig, om det skulle bli aktuellt.
Klockan 10.00
Kicki och Andreas kommer, Andreas skrattar gott åt att värkarna är igång och önskar "lycka till" och lämnar Kicki och Vidar. Johan ringde till slut och undrade varför jag ringt och sökt honom. Han sa att han hade ungefär en timmes arbete kvar där ute, och det var lugnt sa jag.
Jag började packa förlossningsväskan- det hela var faktiskt lite kaosartat. Jag gick och plockade lite här och lite där. Kicki försökte stötta genom att tala om vad som skulle med, Sven hjälpte till genom att springa efter och tjoa. Vi satte oss på golvet och roade oss bäst vi kunde. Vi sjöng lite, tränade ålning (mest Vidar faktiskt, ivrigt påhejad av oss andra) snackade lite skit. Plötsligt dök pappa upp och skulle kolla om vi skulle åka in till förlossningen. Jag skickade iväg honom eftersom Johan inte kommit än.Någonstans här började Kicki ta tid på värkarna, och det var ungefär tre minuter mellan varje värk.
Efter Kickis inrådan ringde jag förlossningen och de sa att vi var välkomna när vi var redo.
Så hur reagerade Sven på allt detta? Han var lite extra mammig och ville gärna att jag skulle bära runt på honom, men han satt även lugnt och kunde roa sig med Vidar och Kicki. Massor av leksaker var framme på golvet, och bidrog till känslan av kaos.
För att ytterligare öka på kaoskänslan kom Johan in genom dörren med en systembolagspåse runt foten samtidigt som pappa återigen dök upp för att barnvakta Sven. Johan hade trampat i färghink och skulle bara hem och byta skor. Här hade vi något slags kommunikationsproblem för Johan sa "Då sticker jag tillbaka till jobbet" Mitt svar var "Men vi ska ju åka till förlossningen nu" "Nu?? Men jag måste åka och lämna färg" jag sa att det var okej, men att vi skulle åka sen. Samtidigt åkte pappa hem med bilen och tog en promenad tillbaka, med en kamera som vi kunde ha med oss.
När så Johan och pappa kom hem började Johan byta kläder och packa (Kalle Anka- tidningar och coca cola) Så fort han var klar pussade vi lite på Sven och lämnade kaoset där hemme, inklusive Kicki och Vidar som hamnar mitt i detta äventyr. Tack för stöttningen!
När vi kom upp till sjukhuset frågade jag Johan om han ringt chefen än. Det hade han ju inte så vi tog en minut utanför till telefonerande. under tiden hade jag två värkar, men de var fortfarande rätt okej tyckte jag. När vi var på väg i korridorerna till förlossningen kände jag att värkarna blev kraftigare, och jag var sååå glad att vi var på väg. När vi ringt på och kom in på förlossningsavdelningen kom min gamla gravidyoga- och vattengympainstruktör Stephanie och tog emot oss. Det var så skönt att se henne, Stephanie hade ju lärt mig andas rätt och slapppna av under graviditeten med Sven.
11.49
Vi blev insläppta på ett rum och de tog CTG i en halvtimme. Jag kände mig välidgt tveksam till att ligga stilla så länge som i trettio minuter, och kände mig dessutom lite orolig för att jag inte skulle hinna bada. Men det skule jag få göra sen sa de.
Under de trettio minutrarna höll jag Johans hand, andades genom värkarna, och Johan smekte magen för att underlätta. Mellan värkarna diskuterade vi lite skillnaden på förlossningsrum, hur sängen egentligen fungerar, och var inte sängen vi födde Sven i mycket mindre?? När Stephanie äntligen kom och släppte mig loss konstaterade hon att "Ja, du har ju lite värkar iallafall... " Då hade jag haft värkar ungefär varannan minut en bra stund, så jo lite värkar hade jag.
Barnmorskan skulle komma och undersöka mig, men var lite sen eftersom hon var upptagen på ett annat rum. Jag stod lutad mot skötbordet och andades och Johan masserade ländryggen. Jag sa till honom att ta i ordentligt- och det gjorde han. Dagen efter hade jag två blåmärken och brännsår efter massagen. Bra jobbat, älskling!!
När de till slut kom och undersökte mig konstaterade hon att det inte var konstigt att det tryckte på lite "du ärju öppen och färdig för att föda" Oj då, nu får vi se hur sängen fungerar sa jag och vi dsikuterade med Stephanie hur lättstädad en förlossningsäng var.
Alltså dags att krysta, och det gick fort. Det tog henne ungefär tio minuter att komma ut. Hon var inte alltför vacker när hon kom ut. Bajs i hår och på kroppen, hudfärgen var blå, och kroppen var lite slapp. Trots allt detta var hon det finaste vi sett- märkligt.
Jag vaknar känner att jag har sammandragningar, men det gör inte alls ont. Jag besöker toaletten och tar en runda i huset. Ute i vardagsrummet hajar jag till. Det är helt blått ute. Snön som föll igår ligger helt orörd på grösmattan och gnistrar i månljuset. Det är så vackert, så jag tar fram videokameran för att försöka fånga det hela, men det lyckas inte alls. Någon gång nu känner jag att sammandragningarna faktiskt gör lite ont och att de kommer väldigt regelbundet. Jag börjar ta tid och det är ganska exakt sex minuter mellan varje. Jag lajar lite framför datorn.
klockan 06.00
Det är dags för dagen att ta sin början och jag börjar fixa fukost. Jag går in och väcker Johan som kommer upp och njuter av värmefilt, yoghurt och tv4Halland. Jag berättar att jag har värkar men att det säkert inte är någon fara. Vi diskuterar huruvida jag ska ställa in stickcafét som ska vara hemma hos oss på kvällen. Vi kommer fram till att det är bäst att ställa in.
Johan åker till jobbet och Sven kommer upp. Vi myser i soffan en stund innan han får sätta sig i spjälsängen för en stunds lek medans jag plockar, tvättar och duschar. Kors så skönt det var att duscha!
Vi sätter oss och äter frukost och jag börjar ringa och skicka sms för att ställa in diverse aktiviteter under dagen. Kicki som skulle komma och fika var den enda som inte fick något sms, så hon dök upp vid tiotiden. Det var skönt med lite sällskap tyckte jag.
Strax innan hon kom var det ungefär fyra minuter mellan värarna. (det var lite svårt att hålla koll eftersom jag hela tiden lekt med, klädde, bytte på Sven) Jag kände då att det var läge att ringa och kolla så Johan inte var kvar ute i Valinge och tapetserade. Inget svar!! Jag ägnade en stund åt att fundera på hur jag skulle lösa detta. Jag kom fram till att det fick lösa sig, om det skulle bli aktuellt.
Klockan 10.00
Kicki och Andreas kommer, Andreas skrattar gott åt att värkarna är igång och önskar "lycka till" och lämnar Kicki och Vidar. Johan ringde till slut och undrade varför jag ringt och sökt honom. Han sa att han hade ungefär en timmes arbete kvar där ute, och det var lugnt sa jag.
Jag började packa förlossningsväskan- det hela var faktiskt lite kaosartat. Jag gick och plockade lite här och lite där. Kicki försökte stötta genom att tala om vad som skulle med, Sven hjälpte till genom att springa efter och tjoa. Vi satte oss på golvet och roade oss bäst vi kunde. Vi sjöng lite, tränade ålning (mest Vidar faktiskt, ivrigt påhejad av oss andra) snackade lite skit. Plötsligt dök pappa upp och skulle kolla om vi skulle åka in till förlossningen. Jag skickade iväg honom eftersom Johan inte kommit än.Någonstans här började Kicki ta tid på värkarna, och det var ungefär tre minuter mellan varje värk.
Efter Kickis inrådan ringde jag förlossningen och de sa att vi var välkomna när vi var redo.
Så hur reagerade Sven på allt detta? Han var lite extra mammig och ville gärna att jag skulle bära runt på honom, men han satt även lugnt och kunde roa sig med Vidar och Kicki. Massor av leksaker var framme på golvet, och bidrog till känslan av kaos.
För att ytterligare öka på kaoskänslan kom Johan in genom dörren med en systembolagspåse runt foten samtidigt som pappa återigen dök upp för att barnvakta Sven. Johan hade trampat i färghink och skulle bara hem och byta skor. Här hade vi något slags kommunikationsproblem för Johan sa "Då sticker jag tillbaka till jobbet" Mitt svar var "Men vi ska ju åka till förlossningen nu" "Nu?? Men jag måste åka och lämna färg" jag sa att det var okej, men att vi skulle åka sen. Samtidigt åkte pappa hem med bilen och tog en promenad tillbaka, med en kamera som vi kunde ha med oss.
När så Johan och pappa kom hem började Johan byta kläder och packa (Kalle Anka- tidningar och coca cola) Så fort han var klar pussade vi lite på Sven och lämnade kaoset där hemme, inklusive Kicki och Vidar som hamnar mitt i detta äventyr. Tack för stöttningen!
När vi kom upp till sjukhuset frågade jag Johan om han ringt chefen än. Det hade han ju inte så vi tog en minut utanför till telefonerande. under tiden hade jag två värkar, men de var fortfarande rätt okej tyckte jag. När vi var på väg i korridorerna till förlossningen kände jag att värkarna blev kraftigare, och jag var sååå glad att vi var på väg. När vi ringt på och kom in på förlossningsavdelningen kom min gamla gravidyoga- och vattengympainstruktör Stephanie och tog emot oss. Det var så skönt att se henne, Stephanie hade ju lärt mig andas rätt och slapppna av under graviditeten med Sven.
11.49
Vi blev insläppta på ett rum och de tog CTG i en halvtimme. Jag kände mig välidgt tveksam till att ligga stilla så länge som i trettio minuter, och kände mig dessutom lite orolig för att jag inte skulle hinna bada. Men det skule jag få göra sen sa de.
Under de trettio minutrarna höll jag Johans hand, andades genom värkarna, och Johan smekte magen för att underlätta. Mellan värkarna diskuterade vi lite skillnaden på förlossningsrum, hur sängen egentligen fungerar, och var inte sängen vi födde Sven i mycket mindre?? När Stephanie äntligen kom och släppte mig loss konstaterade hon att "Ja, du har ju lite värkar iallafall... " Då hade jag haft värkar ungefär varannan minut en bra stund, så jo lite värkar hade jag.
Barnmorskan skulle komma och undersöka mig, men var lite sen eftersom hon var upptagen på ett annat rum. Jag stod lutad mot skötbordet och andades och Johan masserade ländryggen. Jag sa till honom att ta i ordentligt- och det gjorde han. Dagen efter hade jag två blåmärken och brännsår efter massagen. Bra jobbat, älskling!!
När de till slut kom och undersökte mig konstaterade hon att det inte var konstigt att det tryckte på lite "du ärju öppen och färdig för att föda" Oj då, nu får vi se hur sängen fungerar sa jag och vi dsikuterade med Stephanie hur lättstädad en förlossningsäng var.
Alltså dags att krysta, och det gick fort. Det tog henne ungefär tio minuter att komma ut. Hon var inte alltför vacker när hon kom ut. Bajs i hår och på kroppen, hudfärgen var blå, och kroppen var lite slapp. Trots allt detta var hon det finaste vi sett- märkligt.
Två veckor sedan
Hihi, för två veckor sedan gick jag här med värkar och bara mös. Nu är hon stora tjejen, och det är lite synd om alla er som missar den här första tiden- det är ju så mysigt!!
Sofie, vi får väl ta vårt ansvar och se till att du ska hålla henne innan hon blir så stor som ett år. Dessutom vill Sven träffa sin namne.
Idag åker Johan till Sälen, och kommer inte hem förrän på söndag. Nu ställs jag verkligen inför en utmaning- hur man överlever med två små barn. Jag tror det ska gå bra med lite(?) hjälp från mor, far och systeryster.
Ha de bra!
Sofie, vi får väl ta vårt ansvar och se till att du ska hålla henne innan hon blir så stor som ett år. Dessutom vill Sven träffa sin namne.
Idag åker Johan till Sälen, och kommer inte hem förrän på söndag. Nu ställs jag verkligen inför en utmaning- hur man överlever med två små barn. Jag tror det ska gå bra med lite(?) hjälp från mor, far och systeryster.
Ha de bra!
8 februari 2010
Vardagen
Jag känner att det går dåligt med bloggandet- hur lugna barnen än är så är det svårare att få till tiden nu än när det bara var en. Tänk då hur det kommer bli när Johan börjar jobba också...
Sven är fascinerande snäll mot sin syster och springer dit så fort hon gnyr och klappar henne på huvudet. Annars rullar hans dagar på i ganska mycket samma tempo och samma spår som förut. Han åker mycket pulka och gungar när han är ute. Inne vill han läsa, leka med sin hästgård (julklapp från Kjellgrens)
Klara är fascinerande stark och ligger och lyfter huvudet så fort hon kommer på mage, hon har de senaste kvällarna kommit i säng redan vid halv nio- vilket känns lite väl tidigt. Det blir så tidig förstamatning då tycker jag, men visst. I övrigt är hon en lugn och sansad liten varelse, som går upp rejält i vikt. Vi var på BVC idag och hon vägde 4100g (3895 vid födseln, 3800 när vi lämnade bb)
5 februari 2010
Första turen till pulkabacken
Idag kände jag att det var dags att ta sig ut i verkligheten igen. Efter att Sven sovit middag och ätit mellanmål tog vi på oss kläder hela familjen och hoppade in i bilen. Vi åkte till en pulkabacke och Sven fick åka på rumpan ner för den. Klara fick sitta i sjal på magen. Alla verkade nöjda med utflykten. Själf tyckte jag det var väldigt skönt att komma ut ur huset.
Vi ålte vidare till Kjellgrens för att titta på hur arbetet går med uterummet.
På tal om renoveringar. Bifogar några bilder från mammas och pappas renovering av stugan.
Vi ålte vidare till Kjellgrens för att titta på hur arbetet går med uterummet.
På tal om renoveringar. Bifogar några bilder från mammas och pappas renovering av stugan.
2 februari 2010
Pusskalas
Idag visar Sven lite mer intresse för sin lillasyster. Han har pussat på henne och har även letat efter diverse kroppsdelar.
Ta på sig stövlar
Idag när vi städade i hallen hittade Sven sina gummistövlar och träningen på att sätta på sig själv började direkt.
Storebror
Sven har tagit omställningen med ro. Även det faktum att farmor, farfar, mormor, morfar och moster har passat honom de senaste dagarna har rört honom i ryggen- han har nog mest njutit. Ibland måste han dock ta fram sin snuttis och suga lite på tummen... Här kommer lite bilder som mormor och morfar tog
En sömntuta
Det verkar, tvärtom vad jag trodde på BB, att det är ännu en sömntuta vi fått med oss från BB. Än är hon ju inte så gammal så det är väl svårt att avgöra än så länge, men just nu så sover hon mest hela tiden- och hon sover länge. Inatt somnade hon strax efter nio- sov till ett- åt och bytte blöja- sov till sex. Vad hon gör nu? Ligger och trynar i soffan såklart.
1 februari 2010
Lilla Klara
Jo, vi har börjar skriva på en liten beskrivning hur det gick til när Klara kom til världen, men vi har visst lite luddiga minnen både jag och Johan, men det kommer
Vi har nu kommit hem, och Sven har accpeterat lillasyster som en del av familjen. Idag har han försökt lära henne djuren och hur det låter. Detta gjorde han genom att lägga pusselbitsdjuren framför ansiktet och låta som djuret. Klok kille.
Nätterna på BB vad fylla med matning, matning och matning, men första natten hemma vr betydligt mer varierad. Äta, sova, bajsa, äta, sova, kissa genom blöjan, äta, sova.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)