Här sitter vi, Klara och jag. Sven sover sen länge och Johan roar sig troligen som bäst i Sälen med jobbarkompisarna. nu har jag i några dagar provat på livet som ensamstående- och det är inte min grej. Trots god hjälp av mamma, pappa, Tina, och Johans mamma och pappa har det varit lite småjobbiga dagar. Sven har inte varit helt nöjd- väldigt mammig och haft allmänt lätt till tårar. Idag fick han syn på en karl i svarta kläder (vilket Johan har när han är ute) han började gråta och pekade och sa pappa. Då var inte tårarna långt bort för min del. Snyft!

Nu ska Klara och jag se på lite skidskytte (nåja, jag iallafall- Klara kommer nog käka lite)