På väg hem

Nu är det slut på en härlig vecka i stugan.

Direkt rapport från stugan

Här stank i stugan och när vi öppnade proppskåpet fick vi reda på varför-sex döda möss. Urk!

När man bränt sig...

...Får man kyla sig efteråt, då kan man lika gärna skvätta och ha kul en stund

Skickat från en Sony Ericsson mobiltelefon

ett litet magkort

Magnen har fullständigt ewxploderat de senaste dagarna och jag tror jag är ungefär lika stor nu som den var mot slutet förra gången. Nu syns det återigen inte så mycket på fotot, men om man kunde jämföra med förr gången (vilket vi inte kan eftersom den datorn är trasig) så skulle man nog se att det var samma storlek som vecka 30 eller så)

Kusinträff

Här kommer lite bilder från kusinträffen vi var på förra helgen. Det var otroligt välorganiserat och lagom mycket på programmet, även om Johan tyckte att en eftermiddagslur hade varit på sin plats.

Vi började med en supergod smörgåstårta, som Johans mamma Anita lägligt nog tog receptet på.

Sen blev det traktorsläp till ett ställe där vi fick baka stenungnsbakat bröd



Efter det var det dags för smarrig middag och efterrätt hemma hos Josefine och Nico.

Sammanfattningsvis- en mycket trevlig helg.

Första bakgänget:

Niklas sköter ungnen

Sen blev det tipspromenad med frågor om farmor Agnes och farfar Sven, den ledde oss till kyrkogården där det blev kransnedläggning och vacker sång vid Agnes och Svens grav.

Hos barnmorskan

Idag tog familjen Knilsson cyklarna till barnmorskan Kicki, vi hade förberett oss med mat och bok till Sven- nu hjälpte detta inte riktigt, det var inget kul där tyckte han!!

Jag tyckte iallafall att det var mysigt att träffa Kicki igen, och dessutom få höra hjärtljuden hos plutten i magen.

Så vad gjorde vi idag då? Jo,hon tog blodprov för att kolla så struman håller sig i schack. Hon kollde blodvärdet, jag tror det låg på 108- dags att äta järntabletter! Det behövde jag ju inte göra på hela tiden med Sven, men hon talade om att förra graviditeten tog på järnreserverna och därför var det inte alls konstigt.

Hjärtljuden låg och pendlade mellan 147 och 153...

Sen bokade vi tider för resten av graviditeten, och dessutom plats för oss i en påminnelseprofylaxkurs- för oss som fött tidigare.

det var nog allt... en månad till nästa besök!

Vad händer i magen? Detta står att läsa på babyvärlden:
Vecka 25
Vikt: 650 g
CRL: 21 cm
Full längd: 29 cm
Se hur vi räknar ut vikt, längd och ålder här.



Om barnet
I början av denna vecka är fostret 22 veckor gammalt. Balanssystemet i fostrets öron är nu på plats. Nu kan hon/han därför hålla balansen bättre.

I motsats till vad många tror så är livmodern ingen tyst plats. Fostret hör sin mamma andas, ljud från hennes matsmältning och pulserandet från blodomloppet. Det hör sin mamma och andra prata, men man vet ännu inte hur mycket av dessa ljud som fostret faktiskt kan förstå. Det är ju omgivet av fostervatten och har det i öronen också.

Andningsorganen utvecklas fortfarande, men syret går ännu inte från lungor till blod utan tar vägen via moderkakan.

Se barnet växa i magen här

Till föräldrarna
Vissa gravida kvinnor har problem med ryggen. Och eftersom tyngdpunkten skjuts framåt allt mer så kompenserar många genom att luta sig bakåt. Detta frestar på ryggmusklerna. Man bör försöka ha en upprätt hållning och tänka på att man sitter rätt. Korta promenader är också bra. Då kan du som partner passa på att också sträcka på dig över vackra blivande mamman!

Skogspromenad

Idag när Sven vaknde efter middagsvilan tog vi en skogspromenad




Lite fika måste man ha



Och när vi gick förbi Furubergsskolan blev suget efter kompisgungan så total, så där fick vi också stanna, och det gick bra även utan kompisar!

Försenat ettårskalas

Idag var det äntligen dags för Sven att få hit sina kompisar (även om det i ärligheterns namn hittills mest varit vi mammor som njutit av våra träffar) från mammagruppen för att fira sin födelesedag. Vid fyra böjade de dimpa ner och Sven var inte alls på något toppenhumör. I början ville han helst sitta i mammas knä och gosa med snuttefilten, men det släppte efter ett tag.

Idag var det tre barn tre mammor och två pappor som kom (papporna har ju startat en pappagrupp, som mest består av Emmy och Sven med respektive pappor) Sven fick öppna sitt paket och Emmy var snäll nog att hjälpa till



Efter maten var det dags för muffins med grädde på. Tanken var väl att det skulle bli som småtårtor ungefär...


Konstigt mode bland barnen när det är dags för blåbärsätning...









Så vad tyckte vi då om denna kväll.

Jag tyckte detvar otroligt mysigt att träffa mammorna och barnen som jag spenderat sååå mycket tid med under det gångna året. Vi har pratat sömn, blöjor, sömn, försäkringskassan, sömn, feber, sömn och lite helt vanligt skvaller. att nu helt plötsligt ha flera veckor mellan träffarna är faktiskt väldigt tråkigt. Sen är det ju fantastiskt roligt att få en relation även till papporna.

Vad tycker barnen? Tja... det är nog kul när det händer lite, men de har ju ännu inte så mycket utbyte av varandra. Roligast idag var Emmy som tyckte Leia var lite jobbigt och därför attackerade hennes ben krypande.

Tack mammor, pappor och barn fö en mysigt kväll och en fiiin kissedocka (som jag snart ska lära mig hantera)


Den stående dockan fick han i present när Nilimaas var här och den sittande var kvällens gåva

Ajaj

...så ont det gör att ha munsår- och så grotesk jag ser ut! Eleverna har oroligt frågat vad som hänt idag. Jag tyckte att de borde se att jag har munsår,men när jag såg mig i spegeln såg att det mest av allt såg ut som jag fått en fet smäll.



Och när vi ändå tog kort påmig passade vi på att ta ett magkort.


Trots att det inte är riktigt rätt att jämföra kortet från motsvarande vecka förra gången. Men dagens kort är taget efter en dags arbete och mssor med svullande, Svenmagens kort är tagna på morgonen (mindre mage) Men det är iallafall kul att se skillnaden.

Äntligen har vi träffat våra gamla grannar igen. När vi bodde på Bandholtgatan hade vi världens bästa grannar. Det var inte alls ovanligt att det knackade på en kväll och då stod den lilla familjen där och undrade om inte vi ville ha lite nybakad kaka/chokladboll/bulle/maräng eller vad den nu kunde tänkas vara.Sååå mysigt.

Att Josefine dessutom var mammaledig under ett års tid när vi bodde där gjorde ju inte saken sämre. Då kunde hon och Noel stå längst uppe i trappan och möta mig när jag kom hem från Jobbet "Vill du ha lite smothie?" "Ska vi gå en promenad?" och andra trevligheter- precis vad man behöver när man kommer hem från jobbet.

Idag gjorde vi alltså slag i saken och åkte ner och kikade på Josefines mage, som inte alls var så stor som jag trodde.Enligt henne skulle den vara enorm- men jag tyckte vi var ganska jämnstora. Den 1/2 är Nilssonbebisen beräknad att komma, och Halmstadbebben ska göra entre den 12/2- men med deras vana att föra sina barn tidigt och snabbt så vinner de säkert den här tävlingen. Smarrig fika och gott sällskap- kanoneftermiddag.