Ja, hon är det. Hon har blivit det de sista dagarna bara. Helt plötsligt förstår hon så mycket, och kan leka med Sven på ett helt annat sätt. Sven är för övrigt den stora idolen och allt han gör vill hon också göra. Vilket ibland ser väldigt roligt ut.
Häromdagen hade de skrattfest. Sven la handen på elementet och sa "AJ" och drog undan handen. Klara gapskrattade. Igår när jag och Johan satt i vardagsrummet med KLara gick hon fram till elementet la handen på sa "AJ" (nej det gjorde hon inte, men hon sa något i samma tonläge som man säger "AJ")och drog undan den. Sen vände hon sig mot oss och skrattade.
Sven pendlar mellan att vara kärleksfull som bara den, att mest tycka hon är vägen och att agera hennes lärare och mentor.
När vi var i Branäs passade Klara på att sova riktigt riktigt dåligt och vi hade ett par jobbiga nätter i stugan Därför flyttade jag och Klara upp när vi kom hem, för att vi inte skulle störa Sven med spring och gråt. Men hon verkar helt ha glömt bort attt man kan vakna på nätterna, hon har dock vaknat lite för tidigt på morgnarna för vår smak. Men idag sov hon till halv sju igen, så snart är vi nog tillbaka i gammal god form. Det tycker mamman och pappan skulle vara skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar