Sven och Klara delar rum. Det är mysigt, men det har sina nackdelar. Idag hörde jag tex att Sven var vaken, det hördes på hur han rörde sig, hur han hostade oah så där. Han pratade alltså inte. Då tyckte jag att det skulle varit mysigt att plocka upp honom och myst en stund i sängen eller nåt. MEN, skulle jag gått in deras rum då, så hade troligtvis Klara vaknat eftersom hon är lite mer lättväckt.
Hade det däremot varit tvärtom att Klara hade vaknar först. Då hade jag smugit in och hämtat henne, och Sven skulle lugnt ha sovit vidare. De är lite olika, se små barnen- Sven är som sin pappa och Klara som sin mamma. När de vaknar är det också skillnad- Sven ligger gärna lvar i sängen och vill inte alltid komma upp trots att han är vaken. Klara vill upp direkt eller åtminstone inom några minuter.
Om man tänker efter så är det ju samma sak att dela rum med Johan, det är mysigt, men har sina nackdelar. Här om natten höll han på vid garderobsdörrarna. Jag förstod att han hade drömt men efter att vi pratat en stund frågade jag om han var vaken. "Jaja", svarade han. Men vad gör du egentligen då? "Klara ligger här på golvet, så jag försöker hämta henne" Tror kanske inte han var vaken ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar