Igår var äntligen Dagen för Sven som han längtat efter hela sommaren. Vi skulle åka strandtåget.
När jag och barnen kom ner till hamnen ringde Tina och sa att de inte kunde ta bilen och därför var tvungna att gå. Vi gick då till båten i societetsprken istället. Där var det full fart på Sven och jag passade på att ge Klara lite mat.
När Kjellgrens väl kom skulle vi äta crepes men det visade sig att crepesstället inte öppnade förrän tolv så vi fick gå till cafet i hamnen istället vilket gick precis lika bra. Sen var det äntligen dags. Sven sa inte ett ors på hela resan utan satt mest med ett nöjt leende. Idag vaknade jag halv sju av 'sveen, sveeen! En annan dag åka strandtåget' så tjatet om att åka verkar inte gått överp snarare tvärt om. :)