Usch!

USch och fy vilken förmiddag vi har haft! Lilla Klara som vanligtvis bara är solig och glad har gråtit och gråtit och gråtit, och jag har inte alls vetat vad hon vill ha. När Sven var liten upplevde jag inga sådana tillfällen och med Klara har det hänt en gång förut- så hjälplös man känner sig! Idag var dessutom Sven på dåligt humör (eller kanske påverkades han av att jag blev streeas över Klara)

Jag besämde mig för att gå till en lekplats så Sven kunde roa sig och jag kunde ägna mig åt Klara men när vi väl var där så fortsatte Sven gråta/gnälla och Klara grät hon också- så vi gick hem till min mamma och pappa för att se om det ändå inte var mat hon ville ha. Nej! Men där kom iallafall Sven i harmoni med sig själv och gick och pulade i trädgården. Klara fortsatte gråta.

Jag bestämde mig för att gå hem, men när jag la Klara i vagnen stegrades gråten så jag provade att bulla upp med täcke under hennes rygg så hon skulle se lite av världen. Nöjd!

Väl hemma kom Andreas förbi och hämtade en jacka jag lånat av Kicki, tack för det! Då var det hyfsat lugnt på alla fronter, och sen la jag Klara för sömn i vagnen och det togs tacksamt emot. När hon somnart kunde jag och Sven fixalite i växthuset.

Nu sover båda barnen och jag ska plugga lite spanska