Sven börjar så smått vilja göra saker själv, och det går ibland bra och ibland... mindre bra. När det inte går blir han tokarg, och då gäller det att snabbt vara där och föreslå att vi ska göra det tillsammans (vilket han oftast inte vill, för han är så arg på den där saken som inte gör som han vill)
Idag läste jag en arikel och påmindes då om hur viktigt det är hur man som förälder reagerar när det inte riktigt går som man vill.
Den beskriver hur en pojke ska hälla upp socker och misslyckas och får skäll. Så enkelt som förälder att istället bita sig i tungan och säga "Hoppsan" eller något annat innovativt ;) även om det faktiskt är helt galet tråkigt att städa upp det där sockret.
Nu måste jag nog gå iväg och vara en fantastisk förälder en stund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar