De växer

stora tjejen verkar ha slutat äta på nätterna. Nu har hon inte gjort det på en vecka, så det börjar kännas som ett avslutat kapitel i hennes liv. Dessutom märkte jag plötsligt att hennes fjuniga rygg inte alls är fjunig längre... När hände det?? Jag drabbades av mindre panik när jag tänkte på allt som händer. Har jag verkligen njutit tillräckligt? Satt jag verkligen och snusade ordentligt och hejdlöst på henne när hon sov på mitt bröst efter nattamningen? Varför tog jag inget kort på hennes fjuniga rygg??

Jag kära nån... man kan ju få panik för mindre ;)

Sven har slutat säga u och säger istället y. Så kossan säger inte längre "muuu", utan "myyy", Klaras favoritleksak är en "mys" och på vägarna kör det omkring "hysvagnar" Hihi

Pratar gör han över huvud taget massor. Det bara bubblar ors ut honom. Han härmas och härmas, och frågar. Jag har lärt honom några olika fågelarter, och det roligast enligt mig är Kajan, för den glömmer han ofta och så säger han "maja" istället.

Bokstäver är kul också. Han älskar att leta upp Antons, Camillas, Daniels, farfars, Gretas, Johans, Klaras, Linneas, mammas, Svens, Tinas och Ullas bokstäver.

Roligast är att kasta saker, helst sten i vattner eller saker in i buskar.

Sen trivs han bra med att ge sig ut på egna äventyr, han bryr sig inte det minsta om ifall han försvinner bort från oss, vilket kan vara ett litet problem eftersom han är snabb som en vessla. Och jag har ibland en liten Klara att ta hand om dessutom.

Så, nu ska ja äta en bröllopscronetto, mums