Äntligen

Äntligen kom han lille kusinen som har legat i moster Tinas mage så länge!

Det känns så himla mysigt/konstigt att Tina nu är där jag var för exakt två månader sedan. Nu ska hon ligga där uppe på tråk-och mysBB och amma, byta blöja, kika på bebisen i baljan, äta massor av mat och ha det ganska bra men ändå längta efter att komma och hem och starta livet på riktigt.

Jag längtar iallafall alldeles galet efter att få se honom. Men vi får ju först och främst vänta tills de kommer hem, sen får vi ju se om Klara är frisk från förkylningen- vilket jag nog tror, hon har varit ritkigt piggelin idag