Jaha.. då har man varit ledig i lite drygt ett år, och imorgon är det dags att ta sig tillbaka till verkligheten (eller vilket det nu är som är verkligheten) Nu är det Johans tur att vara hemma och njuta av livet och lille Sven. Lite nervös är han nog, men det är inte jag. Men konstigt kommer det alldeles känns. Jag är ju van vid att se Svens alla små framsteg. På tal om framsteg så går han nu, men väljer fortfarande krypningen i många fall och framförallt så vill han gärna att vi ska hålla honom i handen.
Nåja.. vi får väl se vem det blir som tar hand om bloggen framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar