Avatar

Igår skulle Johan och jag göra slag i saken och gå på bio, vilket vi inte gjort sen augusti 2008. Vad kunde då vara bättre än storfilmen Avatar. Om sanningen ska fram så hade det nog inte blivit någon bio nu heller om inte Andreas hade skaffat biljetter till oss. Så tack för att du får ut oss på lite äventyr Andreas!

Strax efter två körde vi Sven till familjen Kjellgen. Att det skulle gå bra att lämna där rådde det inget tvivel om efter att ha på morgonen gått igenom hela familjen, utom Tina. Ungefär så här lät det "Eea, Anon, Dane" Ja, sa jag... också är det ju Tina också, kan du säga Tina. "Anon, anon, anon" Okej.. jag fattar.

Jag sa till Tina när vi lämnade att att hon kunde träna honom på¨atttt  säga Tina under kvällen, kanske på samma sätt som jag lärde Anton säga Mia. Hur som helst. Vi lämnade honom på köksgolvet och han tittade inte ens upp när vi sa hej då.

Bion var verkligen fantastisk och jag rekommenderar alla att se den. den var så otroligt vacker, och storyn var helt okej.

H'mtning av sonen och avrapportering. Han hade haft fullt upp hela tiden (ingen överraskning där), hade ätit som en häst, och hade varit något tystare än vanligt.

Tack familjen Kjellgren för att ni tog han om pojken idag.